Jag funderar mer på vad jag vill få ut av kursen än på vad jag har med mig dit kunskapsmässigt. Tanken föresvävade mig att det inte är en masterkurs i medie- och kommunikationsvetenskap jag behöver utan något mer handfast och aktionsinriktat. Ramarna för examinationsuppgiften blir ganska avgörande för om jag når mina syften med kursen. Papers om paradigmteori och sånt är ju visserligen mycket roligare än det låter, men den här gången vill jag sitta upp på min käpphäst och se hur långt den kan bära mig.
Den käpphäst jag släpar runt på är en förmodligen mycket naiv och gammalmodig upplysningstanke: Om vi (i min organisations ledning) bara kunde nå fram bättre med information som klargör sammanhangen (externt och internt) vi verkar i - och fånga upp medarbetarnas erfarenheter av samma sak - kommer alla att bli mycket gladare och göra ett bättre jobb.
Läser i Den kommunikativa chefen om kommunikationssystem, -kanaler och -former. Mera grundkurs än masterresonemang förmodligen. Tänk om den här kursen kan ge mig en koncentrerad klunk av strategiskt kommunikationstänkande som jag och kollegerna sedan kan späda ut till drickbar styrka i min hemmaorganisation. Det vore bra.
Hittar igen ett studieknep från gamla tider: att läsa conclusions/summaries först för att se om kapitlet har något att ge, eller om hela kapitlen inte hinns med. Jag minns en tentaläsning som gick väldigt mycket i kapitelsammanfattningarnas tecken. Klarade tentan bra men var inte så nöjd ändå. Metoden användes med förstånd alltså.
Och som kontrast något som skiljer radikalt från tidigare studier: Aldrig har jag väl haft en snyggare penna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar